EWELINA KARLSTRÖMS BLOGG

kanske är det så att jag känner mig mer sårbar än någonsin.
kanske är det så att jag gömmer mig bakom allt självförtroende för att slippa bli sårad.
för att slippa visa mig sårad inför andra framförallt.
kanske är det så att jag fortfarande saknar dig, enfast jag försöker att inte göra det?
kanske har jag älskat dig så mycket att jag inte kan glömma dig?
kanske har jag varit så upptagen med att försöka glömma dig -
satt jag inte har tänkt på om jag ens kan det?
det kanske är det omöjliga. jag vet inte.
för mig är allt ett stort frågetecken som jag tyvär nog aldrig kommer få ett svar på.
speciellt inte när jag blir påmind var eviga dag.
ska jag fortsätta såhär så kommer jag inte orka.
jag blir påmind om dig och våran relation varje dag.
men nu var det flera veckor sedan jag fällde en tår för dig.
idag var den första dagen jag vågade visa min sårbara sida i hemlighet.
idag var den första dagen på länge jag vågade fälla en tår.
jag har försökt att inte vara sårbar, jag har försökt att speciellt inte visa mig sårbar.
men jag är bara en människa, jag måste få ha känslor jag också.
jag klarar inte att gömma mig bakom mitt självförtroende för att slippa sorgen..
kanske kommer det alltid svida att ha dig i mitt liv?
kanske kommer jag aldrig någonsin att sluta tänka på dig?
kanske kommer jag aldrig sluta drömma om oss?
det sår du skapade kanske har blivit till ett ärr nu?
ett ärr som alltid kommer att sitta kvar. kanske är det så?
kanske behöver jag mer tid? jag vet inte vad jag ska göra.

it's just a mather of time